Resa med batyskaf
Nils Markus Karlsson

Boken går att köpa boken via vår webbutik.

 

Den går också att få tag i på Hipstore, Frisgatan 16, Malmö, samt på Antikvariat och Bokhandel, Höstgatan 37, vid Värnhem, Malmö och på Malmö konsthall.

Nils Markus Karlsson är från Veddige, Halland, men sedan många år boende i Malmö där han arbetar med antika tapeter, radiosport och scenkonst. Resa med batyskaf är hans debut i bokform.

 

Från en hamnkrog i Trieste sätter vi av på en episk resa ned i havsdjupens inre mörker. Vår farkost är en batyskaf från 1900-talet, en bastant maskin som faller likt en tung bubbla mot det röda urslemmet i havets botten. Vi svävar genom sjunkna pelarsalar och möter märkliga varelser. En kammussla klapprar som löständer. Försvinner bort. Här vilar feniciernas skriftspråk sida vid sida med hajtänder och hörselbenet från en val. Mörkret trycker på. Instrumenten dör. En rymd av tyst skrikande och skälvningarna mäts i avståndet till dig. På andra sidan spegeln spolas vi åter upp, i ljuset, bland odugliga och uttjänta saker. Plastbackar, trasiga stolar, urblekta tomma förpackningar och slipade saker. Som ett lik med flugor och allt. Riktigt äckligt men inte alls farligt för det skulle vara ett lik bara, som tillhörde havet.

 

 

 

 

Ur Resa med Batyskaf:

 

//

om det på andra sidan spegeln

om mörkret

djuren

om dit allt faller

botten, under linsen

om dit ljus aldrig når

men varifrån

ändå någon gång

något obegripligt och litet

lösgörs

färdas i andra riktningen

uppåt

stiger

som bubblor//

 

//

stönande

kanske jamande

knakande, gnisslande, knastrande

från småkräken

valdjuren

och det andra något

på botten

i dunklet

i leran

den sammantryckta tystnaden

halvt begravt

i snöfallet

tidernas tysta snöfall

det lilla livets tysta

tid

som faller samlas packas

i sedimenten

bankerna av slam

i tillblivelsens ständiga död

där det vi aldrig menade

där det vi alla aldrig menade

är det enda

som blir kvar//

 

//

Då jag når botten

virvlar de upp

fula löjliga kräk

stirrar oförstående

gnisslar och hackar

spyr ut sina inälvor

då man avbryter deras inåtvända verksamhet

så rädda för något

att de hellre lämnar ifrån sig sina liv//

 

//

Plötsligt en skugga

stimmet kränger

det vrider sig runt, sjunker undan, dansar undan

De mäter tillvaron i omgivande temperatur

Det regnar däruppe

det märker de aldrig//

 

//

I djuphavet är det långt till vänner

och föda//